Tänk hur fantastiskt det är att lyssna till någon som verkligen kan berätta en rolig historia. Eller en sorglig. Den levande berättelsen kan fånga upp intresset på ett annat sätt än en text man ser i en bok. Boken kräver att man är motiverad nog att ta sig in i texten för att ha något utbyte av den.
Muntligt berättande, särskilt när det gäller sådant vi har varit med om själva, innebär att vi framhäver innehållet med rösten, tonfallet och satsmelodin. Det kanske till och med syns på hela kroppen vilken stämning vi vill förmedla. Som lyssnare fångas vi!
Berätta för barnet om något ni sett eller gjort själva. Och våga ta ut svängarna också när ni ”läser” pekböcker, och senare böcker tillsammans. Bygg upp barnets nyfikenhet – gör det spännande. Barn kan lyssna på språk som är mer komplicerat än det språk de själva använder, men avståndet måste vara rimligt. Om barnet tappar fokus kan det bero på att språket är för svårt.
Medan de första böckerna handlar om att lära sig ord för saker (pekböcker) kommer snart berättelsens struktur in i de böcker som innehåller lite fler ord. Av tradition är berättelser oftast uppbyggda enligt samma mönster: inledning, dramatiskt avsnitt, avslutning. Under avslutningen löser ”hjälten” uppgiften. Samma struktur finns också i böcker och filmer för oss vuxna, fast uppbyggt i flera steg.
Nästa gång ni tar fram en bok som barnet känner igen, berätta tillsammans med barnet och locka fram vad barnet kommer ihåg av berättelsen!
I webbutiken finns material och böcker om berättande för olika åldrar.
JAG SKA BADA och JAG SKA SOVA för de yngsta
LYSSNA OCH BERÄTTA för 4-5-åringarna
BERÄTTA TILLSAMMANS för 5-10-åringarna
BERÄTTA.NU och PALLPLATS för tonåringarna.