Att barn växer upp med flera språk i familjen är ingen ny företeelse i Sverige. Vårt land har alltid varit flerspråkigt och mångkulturellt. Däremot finns det inte tillräckligt mycket kunskap om hur man på bästa sätt kan ge stöd till familjer där föräldrarna själva är flerspråkiga. Tidigare var det vanliga rådet ”en förälder, ett språk” – ett råd som förutsätter att föräldrarna är enspråkiga med varsitt språk.
Barn som växer upp med flera språk klarar i de allra flesta fall av detta alldeles utmärkt. Däremot finns bland dessa barn, liksom bland alla barn, sådana som har en sen eller avvikande språkutveckling eller som utvecklar dyslexi. Ibland missar barnhälsovården och skolan att remittera dessa barn till logoped då man inte förväntar sig att barn med mer än ett språk ska klara vad jämnåriga klarar.
Förutom alla de språk som talas av personer som flyttat hit under de senaste femtio åren finns fem nationella minoritetsspråk med flera hundra år gamla traditioner: Samiska, finska, meänkieli, romani chib och jiddisch.
I hela världen finns fler barn som växer upp i flerspråkiga än i enspråkiga miljöer. Att redan från tidig ålder få tillgång till mer än ett språk är en fantastisk möjlighet för barnet. Man kan tala mer än ett språk hemma, tala ett hemma och ett annat i förskola/skola eller kanske till och med ha fler än två språk i sin vardag.
Givetvis finns även i gruppen flerspråkiga barn sådana individer som har svårigheter med språk- och talutvecklingen. Dessa barn skulle med största sannolikhet haft svårigheter även om de var enspråkiga. För att ett barn ska få diagnosen språkstörning ska svårigheterna finnas på båda språken. Precis som när det gäller enspråkiga barn ska man vända sig till BVC och/eller logopedmottagningen om man är orolig för sitt flerspråkiga barns språkutveckling.
Bra information och många tips om språkstörning och flerspråkighet finns på www.sprakenshus.se. Där finns också gott om litteraturtips.