Ibland saknas viktiga förutsättningar för språkutvecklingen, eller också utvecklingen inte så bra som man kunde önska. Språkstörning kallas det när utvecklingen är sen och/eller avvikande. Svårigheterna påverkar en eller flera delar av språkförståelse, ordförråd, meningsbyggnad och uttal.
Stimulans och näring för språkutvecklingen får man hemma, av föräldrar, syskon och övriga släktingar, och senare i förskolan och skola av personal och kamrater. Vid språkstörning räcker inte den allmänna stimulansen. En utredning hos logoped kan visa vilka områden som behöver stärkas.
I några fall är sen eller avvikande språkutveckling det enda problemet. Ibland förekommer också andra problem parallellt, till exempel med motorik eller koncentration. Då behövs en utredning av flera professioner.
Ett litet antal barn föds med missbildningar i munnen, så kallad läpp-, käk- och gomspalt, som påverkar barnets tal. Åter andra föds med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar, som kanske först ger sig till känna just genom sen eller avvikande språkutveckling. Även barn som senare visar sig ha en utvecklingsstörning får en sen utveckling av språk och tal. Och givetvis är språkutvecklingen besvärlig för barn som föds med mer omfattande funktionsnedsättningar. Mer information om dessa grupper kommer senare på Språklek